Bloggen lider mot sitt slut- för Opsis del.

Under hela den tid jag haft Opsis har vi alltid kämpat med en sak som visade sig redan hem ifrån uppfödaren- social osäkerhet. Han gjorde utfall mot ett par män i början och skällde på de som försökte hälsa på mig och honom. Vi kunde inte ha gäster hemma i samma rum som honom för han försökte nafsa de, skällde på dem och morrade. Han gör fortfarande dessa saker men inte lika intensivt, bara någon smula lugnare. Vissa kan faktiskt hälsa på honom utan att han reagerar, män funkar absolut inte. Vad jag än gjort så har det inte funkat. Gå promenad och sedan gå in tillsammans funkar tills någon går in på toaletten och går ut, då är den främling igen.
Det var ju tänkt att han skulle följa med mig när jag börjar på gymnasium hösten 2014 men att bo i en korridor på ett gymnasium där folk stressar och det rör sig mycket saker runt om skulle stressa honom och när han stressar stressar jag och vise versa. Han måste även genomgå ett hanteringstest vilket han inte skulle kunna genomföra.

Därför har jag tagit det tuffa beslutet att inte ha kvar honom. Han skulle må dåligt av att vandra runt hemma medan jag är 2 timmar bort hela veckorna, och mina föräldrar är inte direkt hundproffs.

Min fina, fina Opsis. Vi som precis börjat fixa hundar, vad jag kommer sakna dig.

 

Men, även i de mörkaste stunderna finns ljus. I vinter satsar jag på valp, och valpen kommer att få ta över bloggen. Mer info om det kommer senare.